Chapter Text
Medans Magnus och Tina sitter på trappan upp till kyrkans port, i väntan på att Harald och hans kollegor ska dubbelkolla så att alla kroppsdelar faktiskt sitter kvar där dem ska, så tänkte dem att det hela löste sig faktiskt helt okej ändå…
Livet i en liten by är inte alltid så lugnt och fridfullt som alla fina slogans och vykort skulle vilja ha dig tro, ibland är det faktiskt tvärtom.
Magnus kan inte göra annat än att hålla med sin tanke, speciellt om byn i fråga har fått det beskrivande namnet ”Undantaget”.
Känns som att någon ville förmedla något bara via namnet där, tänker han.
Tre inbrott, var av ett var en granne som skulle vattna blommorna åt en familj som är bortresta, vilket den grannen som ringde in det INTE visste, och en katt i ett träd, tro det eller ej.
Magnus har klösmärken på nacken som bevis.
Frasse, som katten heter, borde inte ha några liv kvar snart…
Med en pust tar han en slurk av det finaste kaffet man kan få som polis med 5 minuters paus ungefär en gång i månaden, nämligen på den lokala bensinmacken…
Med en bitterhet som bara dem mest vältränade smaklökar kan övervinna, så åker resten av kaffet ner, precis när radion gör sig tillkänna.
- ”Centralen till enhet 3, kom”
- ”Magnus här, över”
- ”Nämen! hallå Magnus, din favorit kollega i hela vida världen som pratar!”
Magnus kan inte göra annat än att dra lite på mungiporna, Tina Lindberg, hans så kallade ”favorit kollega i hela världen”. Vilket hon må vara…men det behöver hon ju inte veta, fast han har en aning om att hon redan vet det, det är det som är det läskiga med Tina Lindberg, hon verkar ha en hobby i form av att läsa tankar...
-”Känns som att du redan visste om att jag skulle svara, du vet, med tanke på att DU kontaktade mig…”
-”Må så vara min skjutgalna vän, men kontaktade dig för en anledning ser du!, vi har en 16 vid gamla kajen, enligt Peter så har någon brutit sig in i båthuset”
Peter…byns suput, eller, ja en av dem. Som lika gärna kunnat brutit sig in själv, och sen glömt bort det…vore ju inte första gången…och vadå skjutgalen…
-”Vadå skjutgalna vän?”, Magnus har aldrig skjutit någon innan, fast att han kanske vill det med några få individer..., eller, okej, inte ens då heller tänker han…
-” När vi hade vårat ”mästerskap” som vi ”tränade” hela 10 minuter för”, hör han Tina säga i radion, och då förstår Magnus precis…
Magnus skrattar till lite och slänger muggen i papperskorgen som är i närheten …
-”Vi var femton och sköt på gamla burkar i skogen, med DITT luftgevär dessutom …och du vann kan jag tala om, så du är väl mer skjutgalen än mig i så fall…”
Magnus kan höra hur hon trycker med fingrarna på tangentbordet, antagligen för att förmedla något till dem andra enheterna.
-”Ja, vann gjorde jag, överlägset. Men vi får prata om hur mycket bättre jag är än dig på att massakrera försvarslösa metalobjekt senare, du har en 16 att åka på, och jag ska ta kaffepaus…som du har haft”
Som sagt…tänkte Magnus, läsa tankar…
-”…16…16…”
-”16 Magnus…du vet, olaga intrång?...”
Något sånt ja, tänker Magnus…
-”Magnus,…kan du inte koderna än?!”
Antagligen inte, tänker han…
-”Antagligen inte Tina, men det kommer...Så småningom…”, det sista säger han under andan, men han har en känsla av att Tina hörde det ändå…
Magnus kan nästan se hur Tina överger sin kaffepaus i tanken för att, på ett rakt men oroligt sätt, förklara, ännu en gång, vikten med att kunna poliskoderna…
Magnus känner att han gärna hoppar den diskussionen just nu…
-”jag vet Tina, jag vet, vi tar det en annan gång, okej?, jag åker på min 16 innan kaffet från macken börjar mutera mig och jag får en tredje arm eller något…sen drar jag mig hemåt för dagen”.
Det är en underskrift på hur mycket Tina behöver sin kaffepaus, tänker Magnus, för hon släpper faktiskt diskussionen för en gångs skull…
-” okej, DENNA gången min herre…på tal om hemåt, Harald ringde och frågade om du fortfarande kommer hem i tid ikväll, jag svarade att jag personligen ska se till att du gör det…Så ja, det låter som en bra idé att du åker hem efteråt…”
Magnus kan höra hur Tina säger det med glimten i ögat, och han drar ännu en gång på mungiporna…
-”okej, tack Tina, min favorit kollega I hela vida världen...” säger han med en sockersöt, sarkastisk röst…
-” och glöm inte det herr Leander, klart slut”
Magnus undrar om Tina har glömt att samtalen spelas in…
Med ett djupt andetag sätter sig Magnus i polisbilen, och startar motorn för att åka på sin 16 och rädda en båt eller två…
”Undantaget”…tänker Magnus…kanske inte är så farligt att bo i denna by ändå…