Chapter Text
”Seriöst Vilde, nej! Det är ju sexistiskt.”
Men istället var det Jonas som fnysande svarade:
”Verkligen? Hur många tror du inte fortfarande görs med kvinnor rund om i världen?”
”Är det verkligen ett argument?”
Nu tittade Vilde upp från sina papper.
”Isak, det är ju på skämt. Och för en god sak.”
För en god sak? Isak fattar inte att de på fullt allvar diskuterar detta.
”Alltså, alla gör allt möjligt konstigt för insamlingen,” fortsätter Vilde.
”Men inte klär av sig kläderna kanske?” fortsatte Isak, mer irriterad nu.
”Jo, förra året klädde Haakon från Morgonshowen av sig och auktionerade ut sina kläder i direktsändning.”
Isak fattar inte hur Jonas av alla människor kan försvara detta.
”Dessutom,” Vilde ler mot honom nu. ”det är ju inte meningen att du ska ta av dig alla kläder.”
”Fuck, ni två är helt galna.”
I samma stund kommer Eskild in genom dörren och slår sig ner vid deras bord.
”Vad har jag missat?”
Isak ser upp på honom. Tror inte han har så stor chans till förstående där, men måste ändå försöka.
”Vilde vill att vi klär av oss för en kalender som ska fotas till förmån för P3aktionen.”
”Inte klä av er helt!” utropar Vilde.
Tyvärr ser Eskild precis så exalterad ut som Isak fruktade.
”Men det är ju en helt fantastisk idé!”
”Dessutom passande för årets tema,” fyller Jonas på.
Isak kan för sitt liv inte förstå varför Jonas deltar i den här diskussionen överhuvudtaget. Det är ju inte som att någon ber honom klä av sig.
”Lyssna,” säger Vilde. ”Det är bara en rolig grej. Och tanken är att det ska vara män av alla möjliga sexualiteter.”
”Det ante mig,” mumlar Isak irriterat.
”Äh, sluta vara så sur Isak. Du får väl skylla dig själv,” säger Jonas. ”Du har ju valt att stå upp för allas rätt och så vidare. Du är ett ansikte i kampen. Oavsett om du gillar det eller inte så är din medverkan viktigt.”
Okej, Isak antar att han har viss rätt i det.
Strax efter att han kom ut i tonåren kom han i kontakt med andra unga, vissa via skolan, vissa visa Eskild, som liksom han inte passade in i heteronormen. Han lärde sig snabbt hur många som kämpade med att bli accepterade i samhället, hur många som kände sig osäkra och olyckliga och hur många som inte vågade vara ärliga med vem de var. Det blev snabbt en hjärtefråga för honom.
Han blev en röst för HBTQ-ungdomen i Norge, och för allas rätt att älska vem de vill. Dels för att han kände sig priviligierad nog, accepterad och älskad som han var av alla som betydde något för honom, att orka stå upp för andra som inte kunde. Dels för att det visade sig att han var bra på att föra deras talan.
Isak märkte snart att han trivdes i rampljuset, att han var bra på det och att han gillade att ha en röst, så när han fick möjlighet började han göra mindre inhopp på radion. Nu var han regelbunden värd tillsammans med två andra radiopratare för ett eftermiddagsprogram i P3.
För två år sedan hade också han och Eskild startat en podd om kropp och känslor som blivit omättligt populär. De kompletterade varandra på något sätt, där Eskild var extravagant och frispråkig, var Isak pragmatiskt och omsorgsfull.
Så ja, årets tema på Insamlingsaktionen var verkligen viktigt för Isak och han kunde lått ha vräkt ur sig att han kunde göra vad som helst för sakens skull.
Men nu hade Vilde alltså fått för sig att de skulle göra en fotokalender och sälja, för det välgörande ändamålet.
Vilde ja. Hade Isak gissat vilka av sina gamla vänner från gymnasiet som han fortfarande skulle ha regelbunden kontakt med senare i livet så hade nog inte Vilde hamnat så högt på den listan. Jonas, ja. Troligen Eskild också. Men Vilde? Nej.
Men var det något han hade lärt sig om Vilde genom åren så var det att ingen var så driven och fokuserad som hon. Det var som att allt hon tog sig för var projekt som bara skulle genomföras.
Hon var en fantastisk entreprenör och projektledare och gick fram som en bulldozer när hon ville få något gjort. Och en av de saker hon tydligen hade beslutat sig för här i livet var hon att skulle fortsätta vara god vän med Eskild, och sen hade Isak liksom kommit med av bara farten.
När hon och Magnus hade gjort slut några månader efter de tagit examen, så hade Vilde fortsatt hålla kontakt själv. Det hade varit hennes och Eskilds idé med podden och förutom flera andra sociala medier-projekt som Vilde var inblandad i så hade hon också fått följa med in som producent för den när den efter ett år flyttades in under NRK’s paraply.
Så ja, här satt han nu, i köket i Kollektivet där han och Eskild fortfarande bodde, och diskuterade hennes senaste idé.
”Vilka andra har du tänkt på?” fortsätter Jonas och vänder sig till Vilde. Som om det hela redan är bestämt.
Vilde lyser upp och börjar prassla med sina papper.
”Jo, jag har inte hunnit fylla alla månader än, men Haakon från morgonprogrammet..”
”Så klart,” fnyser Isak.
”Det är inget fel med att gilla att klä av sig inför folk,” tillrättavisar Eskild och slår honom lätt i bakhuvudet.
”Aj!”
”Åh baby, var inte så känslig.”
”I vilket fall,” fortsätter Vilde ”så kommer jag behöva hjälp av dig Eskild, men kläder och koncept.”
”Självklart. I’m all yours.” Eskild fyrar iväg en slängkyss till Vilde och hon smilar stort tillbaka mot honom.
”Okej, ni stannar här och diskuterar koncept så går vi och dricker öl.” Jonas reser sig och signalerar till Isak att göra honom sällskap.
Ja, det var ju planen från början, innan de blev indragna i den här galna diskussionen. Isak är på ett sätt ovillig att lämna Eskild och Vilde där i köket. Det känns som om det är ett outtalat godkännande av idén. Men samtidigt är han sugen på att komma iväg med Jonas, få sjunka ner på närmsta puben och i lugn och ro skölja ner dagens stress med en kall öl, så något motvilligt reser han sig och följer honom ut i hallen.
***
I lugnet nere på den lokala puben sitter han och Jonas äntligen med varsin öl framför sig. Även om de ses relativt ofta så var det ett tag sedan det bara var de två.
”Hur är det med kärleken?” slänger Jonas ur sig, vilket får Isak att skratta.
”Rakt på sak, som vanligt.”
”Vadå? Jag måste ju få fråga. Det var länge sedan du verkade intresserad av någon överhuvudtaget.”
Isak vickar glaset framför sig på bordet, stirrar in i ölen.
”Jo, ja, jag vet inte. Kanske är det åldern.”
Det får Jonas att bryta ut i ett frustande skratt.
”Åldern! Haha, det var fan det roligaste jag hört! Hur gammal är du egentligen? Redo att gå i pension?”
Isak kan inte låta bli att börja le själv, Jonas skratt är smittande.
”Du vet vad jag menar,” garvar han.
”Nä. Berätta.” Jonas fejkar ett allvarligt ansikte och lägger ansiktet i händer.
”Jag menar bara att jag känner mig för gammal för meningslösa engångsgrejor eller att hålla på och dejta någon bara för att göra det liksom. Jag har inget behov av en pojkvän bara för att. Det tråkar ut mig som fan faktiskt.”
Jonas ser mer allvarlig ut på riktigt nu. Han lutar huvudet lite och plirar med ögonen.
”Du vill träffa någon på riktigt,” konstaterar han.
”Det är klart som fan jag vill träffa någon på riktigt, vad menar du?”
”Nämen jag menar, du känner dig redo för något mer seriöst.”
”Ja?”
”Jag visste bara inte om du skulle vilja det. Du har verkar så nöjd med att träffa killar på dina villkor och inte vara alltför känslomässigt bunden, eller vad jag ska säga.”
Isak funderar lite.
”Jo, så har det nog varit kanske. Och det har varit bra.” Han flinar lite. ”Men det är nog sant. Jag kanske vill något mer nu. Mer någon som jag kan bilda ett team med, på gott och ont. Som du och Eva.”
”Ja, nu är ju inte jag och Eva tillsammans längre.” Jonas höjer menande på ögonbrynen.
”Nej, men du vet vad jag menar. Ni hade ändå den typen av relation när ni var ihop.”
”Jo, det är sant.” Jonas ser lite drömmande ut.
Isak har alltid varit lite avundsjuk på den typ av relation Eva och Jonas hade, även om det tog slut. Han tänker att det ändå var värt, att ha fått ha det så med någon. Ett självklart team mot resten av världen, som står pall uppgångar och nedgångar. Någon som är självklart din person, och du är dennes person.
Det hade nog inte alltid varit så när de var yngre, Isak visste det. Eva och Jonas hade verkligen inte alltid varit bra för varandra, och Jonas var i ärlighetens namn inte världens bästa pojkvän i tonåren. Men när de blev tillsammans andra gången gillt så hade det blivit annorlunda. Och fast att Isak inte längre var svartsjuk (för att han var hemligt förälskad i Jonas), så hade han istället varit oerhört avundsjuk på relationen de hade.
Själv hade han aldrig haft det så med någon. Hans längsta förhållande hade hållit i nästa två år, men hade aldrig riktigt känt den där samhörigheten. Visst det hade varit trevligt med en pojkvän, och skönt med tillgång till regelbundet sex (och ja, sexet hade varit riktigt bra), men när det verkligen gällde hade han fortsatt att anförtro sig åt Eskild eller Jonas. Han kände sig fortfarande närmare dem än den han kallade sin pojkvän. Och det var mycket på grund av hans ovilja att riktigt dedikera sig till relationen som gjort att det så småningom tog slut.
Utöver det hade han haft kortare relationen här och där, något halvår, några månader. Och förhållandevis många tillfälliga sexuella möten. Inte så att han var i klass med Eskild, men när han hade varit yngre och singel hade han definitivt tagit tillvara på de tillfällen som bjöds.
Vilket inte heller var helt enkelt med tiden. Gayscenen i Oslo var inte jättestor trots allt, och det hade blivit svårare och svårare att träffa någon som han inte hade träffat förut eller där de inte hade gemensamma bekanta.
Kanske är det honom det var fel på. Han har funderat på det, om han är så känslomässigt avstängd från sin uppväxt och från åren av att förtränga sin sexualitet att han helt enkelt inte kan släppa in någon på det där sättet som andra verkar klara av. Att våga släppa in någon på riktigt, att blotta hela sig själv och vara helt ärlig.
Han är bra på att ge råd och tips till andra, men när det kommer till att själv leva upp till råden så är det svårare.
”Det är inget fel på dig,” säger Jonas plötsligt, som om han kan läsa Isaks tankar. ”Bara för att du inte träffat rätt person än, så betyder inte det att det inte kommer hända.”
Jonas ser på honom med varma ögon och Isak tänker för tusende gången att han är så fruktansvärt lyckligt lottad som har Jonas i sitt liv.
”Kanske inte,” Isak dröjer på svaret med ler mot sin vän.
”Du, det jag och Eva hade var fantastiskt. Jag är lycklig som har haft ett sånt förhållande, även om det inte höll i längden. Men jag har inte känt så sedan dess, det vet du. Så det är inte så att det alltid blir på det sättet.”
”Nä det är klart.”
”Ibland blir det något annat. Något lite mindre engagerande kanske, men med helvetes mycket bra sex.” Jonas brister ut i skratt igen.
Isak skrattar med. Jonas nuvarande flickvän är kanske inte den ”skarpaste kniven i lådan”, som Eskild hade uttryckt det. Isak fattade först inte varför Jonas hängde kvar med henne, men sen fick han klar för sig att detta var vad Jonas ville ha just nu. Någon mindre känslomässigt engagerande, men tydligen, enligt vad Jonas berättat flera gånger, spektakulärt bra sex. Och okej då, det kunde ju vara nog så trevligt i perioder.
”Bra för dig, bro. Men jag vill nog ha något mer om det ska vara värt det. Been there done that, så att säga.”
”Skål på det!” säger Jonas och höjer sitt ölglas mot Isaks.
***
Isak vaknar med svag huvudvärk. Det har varit en helvetes stressig vecka, men idag är han äntligen ledig och har tillåtit sig att sova ut. Men hans kropp är liksom inte van vid det längre, numera får han ofta svag huvudvärk när han tillåter sig att sova lite för länge.
Han släpar sig ut mot köket för att leta efter huvudvärkstabletter i skåpet bredvid spisen. Han hoppas verkligen att de har några hemma, han kan inte minnas senast han själv fyllde på det förrådet.
Som tur vad hittar han några i en halvtom förpackning och står och klunkar ner en tablett med vatten när Eskild kommer in bakom honom.
”Guten morgen, gorgeous,” kvittrar Eskild alldeles för högt.
Isak grymtar bara till svar.
”Huvudvärk igen?”
”Hm.”
”Jag sätter på mer kaffe.”
Eskild sträcker sig efter burken med malt kaffe och kaffefilter.
De har bott ihop så otroligt många år nu så de känner varandra som två syskon som växt upp tillsammans. Fast att Eskild inte kom in i hans liv förrän han var i tonåren känns det som om ingen har sett honom i så många olika faser av livet som han.
Efter några krångliga år med båda Noora och Linn i lägenheten, så är det sedan några år tillbaka bara han och Eskild kvar. När Linn, som var sista att lämna, så småningom beslutade att flytta till sin syster i Trondheim så fundera de på att ta in en ny inneboende. Men efter mycket funderande kom de fram till att de faktiskt, rent ekonomiskt, inte behövde vara fler i lägenheten och att det istället kunde vara ganska skönt att inte behöva ha det så trångt längre.
Så nu är det bara han och Eskild och det är troligt skönt. De existerar runt varandra som ett gammalt gift par som inte längre delar sovrum. Från början hade de använt det extra rummet som kontor slash allmän avställningsyta, men de senaste åren är rummet omgjort till inspelningsrum för podden. Det är skönt att ha allting uppställt och färdigt inför deras veckoavsnitt. Numera får de också en hel del fysisk post, lyssnarfrågor och annat, och fast att den adresseras till en nrk-adress så förflyttas den varje vecka till deras lägenhet och förvaras i ett arkiv inne i det de numera kallas ”studion”.
Eskild är väldigt noga med att de ska läsa allt, svara på så mycket som möjligt och framför allt, spara allt, som skickas till dem. Det mesta kommer så klart in via mejl, men förvånansvärt många verkar fortfarande gilla att skicka vanlig post.
”Tack.” Isak sjunker ner på en av stolarna i köket och masserar pannan lätt.
”Kolla, har du sett den här?” Eskild slår sig ner medan kaffebryggaren börjar pysa på bänken och sticker fram sin mobil under Isaks näsa.
Mobilen är öppen på instagram och Isak ser snabbt vad det är Eskild visar fram. Det är en videoredigering med olika foton på de två från olika tillfällen. De flesta bilderna är snodda från poddens eget instagramkonto, men några är också från olika tillställningar de varit på. Det är bilder när Isak pussar Eskild på kinden, när Eskild har armen runt Isaks axlar, när de skrattar mot varandra. Det hela är musiksatt med Lukas Grahams ”Love Someone”.
”Ämen, Eskild. Sluta gilla de där inläggen.”
”Men den är ju så bra gjord!” Eskild spelar förnärmad.
Isak måste hålla med om att den är ovanligt välgjort, men snygga övergångar och bra anpassad till musiken. Men ändå.
Det är ingen nyhet att vissa envisas med att shippa honom och Eskild som ett par. Det har hållit på i flera år. Fast att de båda år tydliga i intervjuer och annat att de inte är ett par romantiskt, så vill ryktet inte riktigt dö. Det är kanske inte så svårt att förstå varför, de är båda mediala personer, båda öppet homosexuella och de bor ihop. Och inte blir det bättre av att Eskild, trots att han är tydlig vid direkt förfrågan, inte kan låta bli att följa deras egen hashtagg #iskild och dessutom ibland gillar inlägg som detta.
”Ja det där ryktet hjälper ju knappast mitt lovelife.”
”Vilket lovelife?”
”Precis min poäng.” Isak föser bort Eskilds hand med mobilen.
Eskild bara skrattar.
”Jag tror knappast det har någon betydelse. Det är bara några småtjejer som håller på. Dessutom har inte jag märkt av att det har någon negativ effekt. Snarare tvärt om.”
”Vadå tvärt om?” Isak ser upp på Eskild.
”Tja du vet… ibland finns det de som tycker det är lite spännande med någon som kanske är lite förbjuden frukt..”
”Fyfan! Använder du att folk tror att du är upptagen när du raggar?” Isak är chockad.
”Nej! Alltså, jag är alltid tydlig med att jag inte är otrogen mot någon, eller gör någon jag inte ska. Men, en del verkar inte riktigt tro på det.” Eskild tittar ner i bordet, som om han skäms.
”Åh himmel.” Isak lägger huvudet i armarna på bordet.
”Men alltså, vad jag menar är att det knappast är någon nackdel i alla fall.”
”Okej, fine. Kanske inte för tillfälliga ragg. Men då kan du ju inte heller påstå att det bara är något som ”några småtjejer” tror på.” Isak kikar upp på Eskild som klappar honom över ryggen.
”Okej, okej. Jag lovar att inte gilla några fler inlägg. Men jag kan ju få titta på några av dem, eller? Det kan ju knappast skada.”
”Inga fler gilla,” säger Isak med sträng röst. ”Och inga kommentarer!”
”Okej, grumpy. Nu ska du få lite kaffe i dig så du blir på bättre humör.” Eskild reser sig och plockar fram två koppar ur skåpet.
***
Nästa dag när Isak är på väg till jobbet så tänker han mer på det där ryktet. Han är så van vid det nu så han inte trodde att det längre spelade någon roll, men efter det Eskild berättade börjar han fundera. Funderar på hur många av dem som han möter dagligen som faktiskt tror att han är i ett förhållande. Inte de som känner honom så klart, men andra. Avlägsna kollegor, lyssnare, journalister?
Men varför i hela fridens namn skulle han, som så öppet kämpat i flera år för allas rätt att älska vem de vill, hålla något sådant hemligt?
Det enda han kan komma fram till är att de i så fall tror att han och Eskild har något slags öppet förhållande, där de typ har sex men inte är exklusiva eller vill vara tillsammans officiellt.
Åh fy fan, det är nästan ännu värre om folk tror det. Inte för att det skulle vara något fel med ett sådant arrangemang. Men det är ju verkligen helt tvärt emot vad han längtar efter.
När han kommer in på kontoret är Siv, en av hans medprogramledare, redan där. Han slår sig ner vid hennes skrivbord innan han ens tagit av sig ytterkläderna.
”Siv!” säger han och får henne att släppa blicken på skärmen.
”Hej på dig också Isak,” svarar hon med ett ironiskt leende.
”Du vet ju att jag och Eskild inte är tillsammans?”
”Ja?”
”Jag menar, du tror på det när jag säger det? Verkligen, inte tillsammans. Har aldrig varit, kommer aldrig att bli. Inte ens i närheten. Har aldrig haft sex med varandra och så vidare?”
”Ja..?” Isak märker att hon drar lite på svaret.
”Men för tusan, Siv. Jag har ju sagt det!”
”Vad spelar det för roll?” Hon tittar undrande på honom. ”Jag menar, jag bryr mig inte om vad ni gör när ni är ensamma hemma. Eller har gjort, när ni var yngre och vildare eller nåt.”
Isak suckar.
”Måste två homos ha en sexuell relation bara för att de båda är homo?”
”Va? Nej.” Hon rynkar pannan. ”Det har inget med det att göra. Men jag menar, ni är fysiska med varandra och Eskild kallar dig ”baby” utan att du reagerar, och ni bor ihop i vuxen ålder. Ni uppför er som ett gift par, även om jag vet att ni inte är ihop. Så det är inte så konstigt om några tror att det finns något mer där, även om jag så klart tror på dig om du säger att det inte är så.”
Nu är det Isaks tur att rynka pannan. Han vet att hon delvis har rätt. Han antar att deras långa gemensamma historia gör att de otvetydigt framstår som väldigt nära varandra, vilket ju är sant. De är väldigt nära varandra. Eskild är hans familj. Och att Eskild är fysisk med alla, och att Isak med åren bara lärt sig att acceptera det, hjälper så klart inte. Framför allt inte för dem som inte känner Eskild bättre och ser hur han även är mot andra.
Han suckar igen och reser sig för att ta plats vid sitt eget skrivbord. Han kommer knappast komma längre med detta just nu och han har ett jobb att ta tag i. Mejl att besvara. En eftermiddagsshow att förbereda.
Men innan han lämnar Sivs plats känner han ändå ett behov av förtydliga.
”Eskild är verkligen en av de viktigaste personerna i mitt liv. Jag tror allvarligt inte att jag skulle ha överlevt vissa perioder utan honom. Han är min familj.”
Siv tittar upp på honom och ler.
”Jag vet,” svarar hon och lägger handen på hans arm.
Han ler tillbaka. Han är verkligen så himla glad över sina kollegor och över den chans han har fått i livet, att göra det han gör tillsammans med dessa fantastiska människor. Planera programmen tillsammans och sedan köra direktsändning med gäster på eftermiddagarna. Det känns som att han leker fram i livet, som att detta inte på riktigt kan vara något han får betalt för. Men det är det. Och även om de alla jobbar hårt, inte tu tal om det, så har de så himla kul ihop att det oftast inte känns som ett riktigt jobb.
Men ändå, någon timme senare plockar han upp mobilen och stirrar på den en stund. Han skickar iväg ett meddelande till Vilde innan han ångrar sig.
Isak
Halla. Har du fyllt kalendern än?
Det tar bara en halv minut innan svar kommer.
Vilde
Isak! Så otroligt kul att du engagerar dig.
Nej, jag är inte helt klar men det kommer jag att bli.
Isak
Det betvivlar jag inte Vilde. 😊
Men du, jag gör kalendern på ett villkor – att jag och Eskild fotas var för sig. Alltså olika månader.
Vilde
?
Isak
Då fyller du också kalendern snabbare.
Vilde
Hm.
Okej, då får det bli så.
Det blir nog bra.
Jag har ett annat par på gång som kan fylla den kvoten.
Isak
Jag och Eskild är inget par.
Vilde
Du vet vad jag menar.
Parhästar då.
Parhästar? Ja det kanske är en korrekt beskrivning.
Isak
Okej, toppen. Tack.
Vilde
Tack själv! Jag hör av mig snart. ❤
Isak
❤
***
Det är ännu bara september och ute är det riktig brittsommarvärme, men inne i fotostudion som Isak just har klivit in i, är det pyntat för vinter. Han vet att han är tidig, och tjejen som släppte in honom informerade honom om att smink- och hår är iväg på ett ärende men att han kan sätta sig någonstans och vänta så länge. Eskild har inte samma plåtningsdag som Isak eftersom han ska vara i en helt annan årstid. Vintermånaderna är schemalagda för idag, och Isak är sist ut för dagen.
Han slår sig ner med sin take away-latte på en stol där han hoppas att han inte ska vara i vägen, och följer med i den plåtning som pågår. Mannen som håller på att fotas känner Isak igen som en komiker i 35-års åldern som gör humorprogram som sänds sent på kvällen på grund av sitt dubiösa innehåll.
Just nu är han uppställd i någon slags vinterlandskap. Framför en backdrop full med snöklädda granar, som en skog, är det fullt med feljsnö och isskulpturer som Isak antar är av plast. Mannen själv är klädd i en vit pälskappa med en stor pälsmössa på huvudet. I hans hår, som räcker nedanför axlarna, glittrar snöflingor i studioljuset. Kappan hänger öppen och under har han bara kalsonger. Snygga kalsonger, förvisso, men ändå.
Det påminner Isak om vad han själv snart ska gå igenom.
Isak antar att det är till januari, eftersom han vet att han själv har blivit tilldelad december, och han undrar om mannen ska föreställa Kung Bore. En sexig Kung Bore. Isak kan inte låta bli att fnissa lite.
Mannen krumbuktar sig och flyttar sig runt i olika positioner till direktiv av fotografen, medan tjejen som släppte in Isak kastar vita pappersflingor på mannen från sidan.
Isaks ögon vandrar över till fotografen. Han kan bara se honom bakifrån, där han står i svarta jeans och en svart t-shirt böjd med ansiktet in i kameran, men det är verkligen ingen dum kropp, tänker Isak. Han är lång, riktigt lång. Kanske till och med längre än Isak. Smal men på ett vältränat sexigt sätt. En kropp som är van att släpa på utrustning och röra på sig, tänker Isak. Han låter blicken följa de långa starka armarna ner till de stora händerna. Han har alltid älskat den där typen av händer, långa maskulina fingrar som kan greppa mycket.. För att inte tala om den där rumpan. Rumpan i de där tajta jeansen ser helt enkelt helt utsökt ut.
Isak sväljer lite och tittar bort. Tänker på att han måste klä av sig inför den här mannen, vem han nu är.
Det är inte det att han skäms inför sin kropp, nej, det har han jobbat bort för länge sen. För det mesta är han tvärt om ganska nöjd med den. Men att stå där halvnaken i det starka studioljuset när alla andra i rummet är fullt påklädda.
Komikern verkar dock inte ha några sådana tvivel. Han skämtar friskt när han drar upp kappan för att flexa armarna, eller låter den kana ner över axeln och putar med munnen mot kameran.
Fotografen skrattar åt honom och drar en hand genom sitt mörkblonda hår.
Shit, det där skrattet. Det sänder vågor av värme genom Isak.
Han är fortfarande så långt bak i lokalen att han inte kan se några detaljer i deras ansikten, mer än att han ser att båda fotografen och assistent-tjejen ler stort hela tiden.
”Okej,” säger fotografen med mörk (sexig!) röst. ”Kasta mer flingor, samtidigt som du snurrar sakta. Och håll för tusan undan kappan så vi får se lite abs!” skrattar han.
Komikern gör som han säger och fotoblixtarna viner av i en rasande takt.
Isak sitter och stirrar på fotografen där han rör sig snabbt och smidigt bakom kameran, dirigerar sitt objekt och viftar med de stora händerna.
Fuck my life, tänker Isak, trots att han hatar det uttrycket.
***